Bellis - Nu Irenè .....med flera

Var det ju meningen att jag skulle få ner några rader om vad vi pysslat med på hund -fronten.
Jo vi har tränat men inte skrivit om det. Så här kommer en väldigt kort sammanfattning. Uppletande har det blivit en hel del av. Detta har fungerat bra och Bellis letar gladeligen upp föremål och kommer in med till mig. Jag har nyttjat min pappa och barnen till föremålsutläggare och det har fungerat fint. Sen har vi spårat, där visade det sig att Bellis inte var helt motiverad för pinnarna men det var länge sedan sist och jag tror att det är snart avhjälpt med en plockepinn-stig och kanske en retning innan nästa spårning. Spårar gör hon dock utan beskymmer. Och så slutligen lydnaden, mest kämpar vi med framåtsändandet och nu ser jag äntligen en ljusning, de gånger det blir tokigt så är det ju förstås farten, Bellis är ju en sprallis och en lycklig sådan, så rätt vad det är så börjar hon galopera och tycker att livet är buskul. Men det är väl därför man har en boxer, träningen blir liksom aldrig förutsägbar :-). Förövrigt är det högre momenten som vi måste nöta vid de tillfällen som hundträning erbjuds, så att mitt mål blir uppnått någon gång.
Ha det gott!

Bellisen på verandan.

Vår gran.

En del av tomtelandskapet som barnen sätter fram till jul.